Marcus Grundén – Politik för den vanliga människan

Att kunna gå ut och gå i ett öppet landskap, kunna vandra över Brösarps backar är inget man ska ta som en självklarhet i framtiden. Att i framtiden behöva trängas med gran och tall i den grad att de är närmare en själv en ens underkläder kan bli mer verklighet och de platser där man kan ströva fritt och se ut över ett landskap kan vara ett minne blott.

Ett landskap växer igen på mycket kort tid om det inte underhålls. Men att förändra ett landskap från ett med träd och sly tillbaka till det öppna landskap det var en gång är ingen lätt process.

För att ha öppna landskap krävs det att vi har djur som betar och underhåller markerna. Men antalet djur som finns att hålla våra marker öppna minskar i och med att gårdar läggs ner och inte det blir ett generationsskifte. Det behövs även en blandning av olika sorters djur för att kunna sköta ett naturbete effektivt. Att driva gårdar på det sätt som har drivits för i tiden går inte då lönsamheten inte är den samma och tiderna har förändrats.

Nästa gång du är ute i naturen eller åker tåg kolla in ifall det står gamla staketstolpar i skogsbrynet, om det gör det, då har det en gång gått betande djur och skött markerna.

Jag anser att vi behöver öppna landskap, men det krävs att vi gör en insats för att hjälpa till, det gör inte sig själv. Det finns två huvudsätt att få en ekonomisk bärighet på gårdar att kunna hålla öppna landskap, den ena är genom ersättningar och stöd för nedlagt arbete av människorna och djuren, alternativt att vi betalar den faktiska kostnaden för slutprodukten, köttet från de betande djuren.

Att det kostar att ha öppna landskap ska vi ha klart för oss. Men det är dags att bestämma sig, för väljer man att inte ta ställning kommer mer och mer mark att växa igen till slut.

Det måste vara ekonomiskt lönsamt att driva lantbruk, ekologiska med inriktning att sköta naturbeten. Vi måste vara villiga att betala priset för att ha marker öppna, hur vi väljer är bara frågan. Genom skatten eller genom att betala för produkterna vad det verkligen kostar?

Frågan är även, vad vill vi lämna till våra barn? De kan inte bestämma vad de ska ärva, det är vi som gör det.

Vi måste vara villiga att betala för öppna landskap. Göra det enklare för de som driver denna typ av gårdar med förenklade regler som även har en långsiktig plan och inte ändras stup i kvarten vad olika myndigheter och tjänstemän anser.

Lantbrukarna är en bit av Sverige som sätts i skymundan och är en av de företagargrupperna med mest regler och byråkrati i Sverige vilket skapar en otrolig arbetsbörda och gör att våra lantbrukare behöver närapå vara jurister, något jag ser kontinuerligt med en gård i min släkt. Något som inte är rimligt.

Låt oss få en ändring på det och visa att vi även i fortsättningen vill ha öppna landskap och stödja våra lantbrukare!

Det tänker jag fortsätta göra!

Marcus Grundén, ställer upp i valet i år för Folkpartiet Liberalerna

Idag kan man i Kristianstadsbladet läsa Gustav Fridolins (MP) replik på min replik på hans insändare 2009-12-29.
Nedanstående svar på hans replik har jag skickat in till Kristianstadsbladet.

MP vill sänka lönerna

Replik till Gustav Fridolin 2010-02-13. Återigen så visar Gustav upp ett samhälle där staten betalar allas lön. En politik som är samstämmig med Vänsterpartiets politik, vilket är en katastrof för Sverige. Att järnvägsnätet behövs byggas ut har jag ansett en lång tid, likaså att vi ska ha bra bostäder, det går att läsa på min hemsida. Det kan vi vara överens om, troligen.

Den stora skillnaden är att du vill att man ska ta alla som finns hos arbetsförmedlingen och skicka ut de med hackor och spadar för att bygga järnvägar och renovera miljonprogrammen, med samma ersättning de har idag och inte genom nya jobb. Jag anser att det ska göras genom de villkor som gäller på den övriga arbetsmarknaden, genom att företag ska utföra byggnationerna/renoveringarna. Annars kan vi stänga igen hela den fria företagssektorn och låta staten driva Sverige. Gustav, låt dig inte förvillas av VPs politik, mycket snack men liten verkstad men tror du verkligen på Lars Ohly?

Men att satsningar behövs göras för miljön, lokaltrafiken, järnvägen, vägarna är viktigt. Men ska ske på ett sätt så att ekonomin inte sätts i sank. Jag har ett talesätt, man ska hantera andras pengar som de är ens egna. Annars är det lätt att lova guld och gröna skogar då man inte behöver ta ansvar. Glöm sedan inte att miljonprogrammen ägs av olika bolag, vare sig de är kommunalt ägda eller privat så är det bolagens skyldighet att se till att bostäderna har en bra boendestandard. Det kan krävas hårdare kontroll och möjligheter mot de bostadsaktörer som ej sköter sig.

I slutändan tror jag att vi har mycket gemensamt om vad vi vill göra för Sverige, men inte hur det ska göras. Jag tror på företag och individen. Staten ska ge möjligheter till företag, därmed kommer arbetslösheten på sikt att lösa sig, en kan vara utbyggnad av järnväg, men som jag skrev, det krävs inte många personer för att bygga järnväg, om vi inte nu använder hackan och spaden.

Att välja de samarbetspartners MP har valt, särskilt i VP gör att jag undrar hur  MP ser på Sveriges framtid? Hur blir det om Lars Ohly vill bli näringslivsminister? Indirekt innebär det Gustav säger att vi använder oss av de arbetslösa som arbetskraft till att göra de anställdas arbeten så att även de kan bli arbetslösa. Jag hoppas verkligen inte det är så du menar och att tänka till i valet av samarbetspartier är kanske något du borde ta upp igen i ditt parti?

Marcus Grundén – Medlem i Folkpartiet som ställer upp i valet

Idag kan man i Kristianstadsbladet läsa min insändare angående lokaltrafiken och framförallt Skånetrafiken.

Min insändare i original finns här.

Att lokaltrafiken byggs ut, med nya buss och järnvägslinjer är viktigt, även utanför storstäderna. Jag har visat och skrivit många gånger här på min blogg i detta ämne. Den 21 januari ska jag vara hos Skånetrafiken i Hässleholm och lyssna på hur de ser på framtiden och vilka planer de har. Kommer att bli intressant och kommer nog leda till en del bra diskussioner och framförande av mina åsikter.

Foto: Skånetrafiken/Kasper Dudzik

Jag slog upp ordet civilkurage på ne.se och fick följande svar “civilkurage, mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk.”.

Efter min insändare i Kristianstadsbladet igår så har det skett en debatt bland kommentarerna på tidningens hemsida.

Att man ska uttrycka sina åsikter är något jag anser och det är bra att man göra det. Men jag finner det mycket märkligt, då jag är uppväxt med helt andra preferenser att varför vågar man inte skriva under med sitt eget namn utan måste skriva under pseudonym? Att man under vissa omständigheter skriver under med ett annat namn kan jag ha förståelse för, men oftast ligger andra orsaker bakom än att kommentera en insändare.

Att föra en saklig debatt och att komma med påstående och utfall mot personer och sedan gömma sig bakom en pseudonym är för mig mycket märkligt. Jag har lärt mig att stå för sin sak och skriva under med sitt eget namn är normalt hyfs och det visar att man har civilkurage.

Men visst, att inte behöva visa vem man verkligen är gör det mycket enklare att skriva och slänga ut sig saker, man behöver aldrig stå till svars för det.

Jag skrev följande i min första insändare till Kristianstadsbladet, de 4 sista styckena:

“Men vem är jag som har skrivit detta? Jag heter Marcus Grundén, 29 år, företagare i 15 år och numera medlem i Folkpartiet. Jag tror starkt på att familjen ska få större utrymme i samhället och möjlighet att växa och tror på att Kristianstad är på rätt väg och behöver ytterligare en skjuts i den pågående riktningen.

Jag har även lovat mig själv att inte bli som andra som sysslar med politiken att klaga på andra och skylla på “motståndarna” utan man ska acceptera och vara ödmjuk inför att de står för sina åsikter, hur fel man själv anser de är. Därmed kan man bara göra det bättre och inte kasta “skit” i onödan, för det har vi hört för mycket i för många år och vissa har det som sport.

Jag har lärt mig mycket nytt i mitt liv och lär mig många nya saker, för misstag det gör jag kontinuerligt, men vågar man inte så kommer man ingenstans.

En sak är säker, jag tror på mina idéer och vad mitt parti kan åstadkomma för Kristianstad, Skåne och Sverige. Människan, familjen, företag och valfrihet i fokus är några av mina motton, så se upp Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, för framtidsgenerationen är på intåg och det är dags att våga tänka och agera i nya banor, för tåget är på väg ut från plattformen utan att ni har tagit plats!”

Det är något som jag har tänkt följa. Jag tror på mina idéer, jag står för dom och det jag citerade ovan. Men ordet civilkurage och innebörden av det borde fler få förståelse för.

Min insändare i Kristianstadsbladet angående Miljöpartiet och Gustav Fridolin skapade en del reaktioner. En del gled från ämnet avseende min insändare.

Jag har lämnat svar på en del av kommentarerna på Kristianstadsbladets webbplats och vill bara förtydliga åter igen att åsikterna är mina och jag har inget formellt uppdrag för Folkpartiet mer än att jag ställer upp för partiet för valet i september i år.

Återkommer med i ämnet men nu blir det en promenad med min hund i solen.