Marcus Grundén – Politik för den vanliga människan

Fildelning är ett utmärkt sätt att sprida information, kunskap, nöjen, musik, film och all handa information med kända och okända. Fildelning är något av vår vardag och är ett helt nytt sätt att sprida information. Jag tror på fildelning.

Fildelning är något som har skett i hela min uppväxt av den generation som jag är född i. Men tekniken har förändrats. För delade man på filer till exempel genom att kopiera kassetter och ge till sina vänner, kopiera 5,25 och 3,5 tums disketter eller CD-skivor eller så kopplade man upp sig med 9.600 modem, som man uppgraderade till 14.4, 28,8 och till slut 56 och var man riktikt haj hade man en ISDN lina och körde mot olika BBSer.

Hastigheterna gjorde att det tog en evighet att dela med sig information. Men sedan kom de fasta internetanslutningarn som ADSL, fiber direkt in i hemmet och på arbetsplatsen. Nu kunde man skicka filer mellan sig med en otrolig hastighet, musik eller film kunde skickas mellan sina vänner eller okänd på nolltid. Att man behövde gå och hyra filmer som förr i tiden kan man göra från soffan och se den film som inte släppts på bion än ligger redan ute på Internet.

Att detta är en kultur som kommer att stanna är en sak jag tror stenhårt på. Internet är ingen fluga som en person sade en gång. Hur fildelning sker idag och hur det sker i framtiden tror jag däremot kommer att förändras.

Att jag tror på fildelning är en sak och att det ska finnas. Men de som även tillverkar och producerar det material vi fildelar behöver få betalt tror jag likaväl på. Det är ett måste för annars kommer igen att producera något som kan kopieras och distribueras.

Att hitta på metoder för att göra det svårt att kopiera är en meningslös match, hinder kommer man alltid över och kopieringsskydd kommer alltid att knäckas och det kommer bara att ställa till bekymmer för de som betalar för att se, de som laddar ner har ändå inte dessa begränsningar och har därmed fler möjligheter, till exempel att lyssna på sin musik på vilken sorts enhet som de vill, sin stereon, i MP3-spelaren, iPhonen eller på annan teknisk pryl, där kopieringsskydden sätter stopp för detta.

Men att inte de som gör musik, film, program, spel o.s.v inte får betalt är fel, och det inser de flesta innerst inne. För hur hade det kännts för dig om du hade lagt ner dagar, kvällar, nätter under flera månaders tid och slitit dig svettig och dragit dig i håret tills du har fått rätt på ditt mästerverk? Och sedan inse att du inte har pengar att kunna betala hyran eller maten?

Visst kan man säga, det är storbolag allihopa och de tjänar mycket med pengar. Ja visst, det kan man, men storbolagen försörjer så många människor, inte bara skådespelarna, går en film på bio sysselsätter de de som säljer biljetterna, biografmaskinisten, en fastighetsskötare, städare, posten (som kör ut popcornen till biograferna), en lärare (genom skatteintäkterna) och så vidare. Allt är ett maskineri.

Sen kan jag hålla med om att vinsterna och lönerna som de som har bolagen och personer som arbetar för bolagen och skådespelare med mera kan ha, sticker i ögonen och känns overkliga för oss vanliga människor, ungefär som man kan undra om Zlatan är värd alla de miljoner (kanske miljard) kronor som de olika klubbarna kan tänkas betala för honom. Ja det är upp till de olika människorna på de olika ställena att bestämma, för de har fått sin position, antigen genom att något har valt dom dit, till exempel genom anställning eller så har de byggt upp det själva.

Men jag påstår mig inte kunna veta vad som rör sig i alla fildelares huvuden eller varför man filderlar. Vissa kanske tycker det är coolt att ha sett den senaste filmen före andra, andra att man kan komma åt en film som inte är släppt och skicka ut den till alla att se, andra att sitta med en kamera på en biograf och hoppas man inte blir påkommen och försöker hålla den stilla i flera timmar (vilket de ska ha en eloge för för det hade jag inte klarat) för att resten av världen ska kunna se filmen. Och vi som laddar ner, varför gör vi det? Är det ett ha begär? Jag vill ha, ha och ha? Ja kanske eller inte?

En sak jag har insett är att kunna köpa den musik man vill lyssna på och kunna upptäcka nya artister gör gemene person bankruppt, man har inte råd att köpa en DVD film för flera hundra kronor eller album för lika så mycket pengar. Tacka vet jag Spootify där man kan lyssna på mycket musik, antigen gratis med reklam eller betala en liten slant varje månad. Men hur roligt är det med all reklam och vill vi acceptera hur mycket reklam som helst för att få lyssna på musik, spela spel se film och så vidare. Snart har man kanske lika mycket reklampauser som på TV 3 (exempel) och en film blir dubbelt så lång för att man ska lyssna på reklam om tvättmedel, blöjor och en viss kaviarsort?

Mitt sätt att lösa fildelningen för musik, film, ljudböcker och spel är två olika vägar, eller egentligen flera än det men jag börjar med att nämna två. Det ena är att man ökar skatten med visst antal % och denna fördelas ut till olika parter beroende på hur populär deras alster är eller att man lägger på en avgift på datatrafik. Hur mycket är en fråga som kan debatteras hur mycket som helst, är det 100:-, 300:-, 500:-, 1.000:- i månaden eller vilken summa?

Jag tror på en fast avgift men datorprogram ska vara undantaget, använder man de så ska man i största möjliga mån betala för de.
Att lägga det på skatten tror jag är rätt väg att gå, likadant anser jag om TV-avgiften, men den kan jag ta upp i ett annat inlägg om så önskas.

Men för att administrera nedladdningarna och hur fördelningen skall ske av pengarna behövs det ett system där man vet vad som laddas ner och inte. Antigen får till exempel webb-siter som PirateBay lämna från sig statistik på att låt X och Y har laddats ner si och så många gånger så att man får fram ett procenttal att den artisten och skivbolaget ska ha si och så mycket pengar av potten. Eller ett helt annat system, som ni säkert förstår och redan har upptäckt finns det ingen ultimat lösning som säger gör så här så löser det sig.

Alternativet är att allt blir reklamfinaniserat men jag tror inte den lösningen kommer att hålla i längden och den kommer göra att färre alster kommer att produceras. Med min tidigare metod bestämmer betraktarna vad som ska få mest pengar och vad som är bra. Men det kräver att man lagför att statistik på antalet nedladdningar registreras och skickas in till en myndighet, något som jag tror är möjligt och inte kränker identiteten för man behöver inte ange till myndigheten vem som har laddat ner vilket verk, men det ska vara en skyldighet för varje webbsajt att se till att statistiken är korrekt och inte till exempel dubbelregistrering sker.

Jag tror i slutändan att det kommer såfall att göras bra webbsajter av de olika musik-, film- och spelbolagen där du kan ladda ner deras alster från för de vill även bevaka sina intressen och tjäna sina pengar och kommer skapa bra webbsajter där det går snabbt att ladda ner ifrån, för det ligger i allas intressen.