LOU, står för Lagen om Offentlig Upphandling. Det är lagen som styr hur stat, kommun och landsting ska sköta sina upphandlingar. Lagen ger den upphandlande enheten möjlighet att välja ut leverantör(er) enligt kriterierna pris eller det som är mest ekonomiskt fördelaktigt.
Priset är en mycket enkel ekvation är att den leverantör som uppfyller vissa krav och har lägst pris är den som vinner en upphandling.
Mest ekonomisk fördelaktig är mycket mer komplicerat, då tar man in variabler som referenser, kvalitet, pris, miljö arbetsprover med mera.
Upphandlingar är omgärdade av en del byråkrati som innebär mycket pappersarbete både för den upphandlande enheten och för de företag som ska lämna in anbud i upphandlingarna vilket lämnas som en orsak därför inte företag lämnar in anbud på upphandlingar.
Jag kan hålla med om att regelverket och byråkratin kan uppfattas att vara svår, men det är inte så komplicerat som det påstås, utan det som gör det komplicerat är hur de upphandlande enheten gör sin upphandling.
Jag har arbetat med upphandlingar sedan 2004 och gör flera hundra upphandlingar per år inriktat på främst på reklambyrå och tryckeritjänster. Det jag ser och märker är att kunskapen om LOU hos de upphandlande enheterna är låga och de som gör upphandlingarna inte alltid vet vad de upphandlar.
Likaså ser jag mycket i upphandlingar särskilt gällande reklambyråtjänster att man redan i förfrågningsunderlaget ställer sådana krav att man redan har bestämt vilken leverantör som skall vinna en upphandling. Men hur ska man kunna bevisa det?
Krav på kvalitet ser jag allt som ofta där de som är inblandade i kommunen och de som ska arbeta med den vinnande leverantören skall bedöma kvaliteten på till exempel arbetsprover. Vad kvalitet är, är en subjektiv bedömning av den upphandlande enheten och vad som är hög kvalitet för någon är låg kvalitet för en annan.
Gå bara ut och fråga 1.001 personer vilken kvalitet de tycker IKEA har på sina möbler kommer den säkert att variera.
Men med denna möjlighet har den upphandlande enheten möjlighet att styra vem som ska vinna en upphandling. Den leverantör de vill ha får de högsta poängen och de övriga de lägsta. Har man då valt ut att till exempel 80% av bedömningen ska bestå av kvalitet så är loppet reda då kört.
Anbudsgivare vet att så är det ute på de upphandlande enheterna och därmed väljer många leverantörer att ej lämna in anbud vilket skadar hela systemet.
Att LOU är ett bra verktyg och lag håller jag fast vid. Tillämpningen av lagen är däremot mycket felaktig och gör att våra skattepengar används på fel sätt.
Ett av arbetena som jag anser är viktigt i mitt politiska arbete är näringslivet och då är LOU en av de stora bitarna som måste förbättras.
Jag vill att lagen skall ombearbetas så att tjänstemän ej har möjlighet att påverka utgången av upphandlingen. Ska man bedöma saker som kvalitet och andra subjektiva områden skall man som upphandlande enhet tvingas att plocka in extern kompetens som är särskild från den upphandlande och kan lämna ett opartiskt omdömme.
Om inte stat, kommun och landsting och deras bolag kommer att hantera LOU på ett korrekt sätt kommer det att innebära att våra skattepengar används felaktigt och att leverantörer inte kommer att lämna in anbud och därmed är vi tillbaka till godtyckligheten hos de upphandlande enheterna.
Jag kommer att se till att så fort jag får möjlighet och förtroende kommer detta vara en del som jag kommer att arbeta för, ett rättvist upphandlingssystem utan personlig inverkan där alla anbudsgivare behandlas lika.
Jag anser att detta är en viktig bit och en av många saker därför du ska ge mig ditt förtroende att arbeta politiskt med denna fråga.