Marcus Grundén – Politik för den vanliga människan

Har suttit hemma nu ikväll och har låtit tankarna flyga iväg på lite nya insändare. Ska sov lite på de, fundera, kontrollera och sedan förhoppningsvis få de publicerade.

Ämnen som rörs är integritet, boende, parkering och flera andra ämnen.

Har även gjort lite faktainsamling om Socialdemokraterna och hoppas få mera information imorgon när de offentliga arkiven öppnar igen.

Denna artikel är en reflektion av hur jag personligen ser på valsystemet och hur det är att komma in som ny i ett politiskt parti. Jag har själv sedan i somras gett mig in i politiken. Intresse för politiken har jag alltid haft men har ej ansett mig ha tid förrän nu att engagera mig aktivt.

Jag gav mig in i politiken för jag vill göra mitt samhällsansvar och för att det behövs fler ungdomar inom politiken. Valet stod mellan Moderaterna och Folkpartiet. Efter samtal med båda partierna så föll lotten på Folkpartiet då de som parti stod för de åsikter som jag själv står för, i största drag.

De sakerna som inte överensstämmer kommer jag att arbeta med internt för att försöka förändra och sedan låta demokratin bestämma vad som blir partiets politik.

Skillnaden tror jag mellan de som aktiverar sig i politiken nu och i framtiden mot gårdagens politiker är att man går mer in för att göra sitt samhällsansvar och väljer att viga vissa år i sitt liv till detta men inte kanske ser det som det man ska göra för all framtid.

Men de politiska systemen gör det svårt för nya individer att komma in i politiken. Som det har uppdagats i Moderaternas interna provval så har man på olika sätt gjort att man har hamnat högre upp på provvalen. Orsakerna kan vara olika till dessa tilltag.

Men det finns ett stort problem i de politiska partierna. Först och främst har det minskat drastiskt, de som är anslutna till partierna. Om jag minns siffrorna rätt, från 1.500.000 inklusive de som är tvångsanslutna på 80-talet till 300.000 nu. Det kommer troligen att minska ännu mer. Frågan är om det kommer finnas personer till slut som är intresserade av att engagera sig som fritidspolitiker?

De interna systemen för att ta fram kandidater är också mycket varierande och märkliga. Vissa partier har inte provval utan låter kommittéer att bestämma över listan, vissa har provval men låter sedan en kommitté göra sitt förslag till listan och till slut väljer man att följa provvalen.

I stort sett är tanken om provval bra, men det är oftast dåligt valdeltagande på provvalen vilket gör att de inte får den legitimitet som krävs för att ett parti inte ska ändra listan. Något som behövs motarbetas av partierna, det gäller att få sina medlemmar aktiva, men känner medlemmar inte att de kan påverka eller man inte tar deras röst på allvar och så är man inne i en ond spiral.

Kvar har vi att en kommitté väljer ut hur listan ska se ut. Och förhoppningsvis så beslutas det om den på ett nomineringsmöte. Hur listan kommer att se ut beror nu till stor del om personligt tyckande av de som sitter i kommittén som har valt att göra listan. Det spelar in vem man är vän med, lång och trogen tjänst i partiet, vem man gillar och vem man inte gillar.

Klara riktlinjer och transparens är något som behövs. Framförallt så behövs det en neutral kommitté som inte själva ställer upp i det aktuella valet eller åtminstone ska placeras sist på listan, så att det inte på minsta sätt kan misstänkas att man gör det för egen vinnings skull.

Jag tror på att de politiska partierna hade vunnit på att välja att låta de egna kandidaterna marknadsföra sig internt, genom att kunna skicka ut information till de olika medlemmarna inför provvalet då det är mycket svårt för nya namn att kunna få samma igenkänningsfaktor som de gamla ”rävarna”.

Det behövs nytt friskt blod i partierna, något som är svårt för de att fånga upp, då alla vill ha nya medlemmar som är aktiva men som inte kandiderar och utmanar någon på sin politiska plats.

Min liknelse hur jag ser på att de politiska partierna behöver bli är ungefär som Bengt Johansson, vår förra landslagskapten för handbollslandslaget valde att bygga upp sitt landslag, både med nya, mitt i mellan och ”gamla” spelare. Man såg till att alla fick spela så att de fick erfarenhet och bara för man slutade spela på planen så slutade man inte i landslaget. Man fanns kvar som mentor, stöd för de nya spelarna så att man förde över den kunskap man hade på de nya spelarna.

Något som verkar saknas i den politiska sfären.

Om man ska ha kvar nuvarande system krävs det mycket större transparens vid urvalet av kandidaterna och redovisning till skälen till varför den föreslagna listan har blivit som den har blivit. Kraven på kandidaterna som ska ställas upp ska göras i förväg i en process som hela partiet är med på som sedan används som en mall för att välja hur kandidaterna ska placeras på listan. Då har man kvalitetssäkrat personerna som ställer upp och deras engagemang. Likaså kan det interna förtroendet för kandidaterna visas genom provvalet samtidigt som de får tillgång till ovanstående kvalitetssäkring.

Likaså krävs det uppmuntran av de kandidater som väljer att göra en personvalskampanj, något som kan stå i strid med interna krafter i partiet, då det kräver mer av de andra kandidaterna.

Man representerar ett parti men det är väljarna som ska välja den de anser att de har störst förtroende för och som är lämpligast. Och det är kanske inte alltid den som står på valbar plats? Den positionen kan man ha fått för lång och trogen tjänst, något som kanske inte gynnar de väljare som man ska representera? Det kan behövas nya krafter.

Valsystemet i Sverige behöver bli mer för personval, gränserna skall sänkas för att man ska kunna bli personvald till kommun, region/landsting samt riksdag. Genom detta kräver det mer av våra kandidater, att man väljer att visa vem man är vad man står för och vad man vill. Något som gynnar alla, utom de som inte vill lägga ner engagemang och tid på sin övertygelse. Men det skapar ett mer levande Sverige.

Likaså skapar det möjlighet för mer diskussion både internt och externt om olika samhällsorsaker som behövs debatteras, inte bara internt i partiet utan måste även lyssnas av extern mot väljarna. Hela tiden, inte nu under bara valtider.

Jag har alltid sagt att valet för nästa mandatperiod börjar dagen efter det val man precis har avgjort. Det går inte att halka in och börja bry sig fem minuter i tolv utan det behövs göras hela tiden.

Jag ser med spänning mot denna valkampanj. Själv har man både fått beröm och kritik för att man har valt att göra en personvalskampanj detta val. Men till syven och sist tror jag att personvalskampanjer gynnar partiet i stort, det marknadsför både partiet och som väljare vet du vem du röstar på, något du troligen inte vet efter det första eller andra namnet på valsedeln.

Jag vill göra mitt samhällsansvar nu, inte om 20 år, då ligger jag i ett annat skede i livet, något som många andra gör. Det finns faktorer som spelar in som barn, jobb och andra skeden i livet och det behövs en spridning i alla skikt av olika grupper från samhället och deras geografiska spridning.

Det ska bli ett spännande val och jag hoppas fler gör som mig, väljer att göra en personvalskampanj för att både lyfta fram sitt parti, men även sig själv och därmed få fart på det politiska establimanget.

/ Marcus Grundén, 30 år, ställer upp för Folkpartiet Liberalerna

Publicerad på Newsmill.

Idag kan man ställa sig frågan hur står det till med integriteten i Italien och om det kommer i slutändan att spridas samma inställning i Europa?

Man kan idag läsa på IDG att tre chefer för Google dömdes till villkorligt fängelse för en film hade funnits på Youtube.

Videoklippet i sig själv var inte alls bra enligt den beskrivning av det. Det handlade om en fyra stycken pojkar som mobbade en pojke med Downs Syndrom. Något som verkligen inte är acceptabelt och man ska inte mobba någon.

Klippet plockades bort av Google sedan de blev informerade om det av Italiens inrikesminister och har hjälpt till i utredningen för att få reda på vem det är som har lagt upp klippet och spelat in det.

Googles chefer har inte medverkat eller känt till klippet enligt IDG och så fort de har fått kännedom om det har de medverkat att det ska plockas bort.

Enligt lag så ska internetleverantörer vara ansvariga för innehåll som publicera av tredje part men skyldiga att ta bort sådant som bryter mot lagen.

Frågan man ställer sig är hur kan då dessa tre chefer dömas? De har plockat bort materialet efter de har fått vetenskap om det.

Ska man införa censur och behöva låta allt som publiceras på internet granskas av en myndighet? Vem är det som ansvarar för publicerat innehåll?

Såklart ska inte saker som strider mot lag publiceras på internet som detta videoklipp och ska plockas bort och görs inte det inom skälig tid, då kan man börja diskutera påföljder.

Men det är viktigt att det går att publicera innehåll fritt utan att det i förväg ska kontrolleras av andra. Annars har vi infört censur.

Dök över följande film på Youtube om upphovsrätten som är lite informativ. Finns mycket på detta ämne och är en bit som måste bli mer debatt om måste förnyas så att den även tar hänsyn till nuvarande media som internet och framtida media.

Idag kan man läsa att Miljöpartiet har haft en presskonferens angående järnvägen.

Där konstaterade Peter Eriksson att underhållet av järnvägen har varit eftersatt, något som SJ VD bekräftar. Under denna mandatperiod har det satsas ytterligare 33% i utökad budget till Banverket för att bland annat hantera underhållet. Banverket har själva varit kritiska till hur de har använt pengarna och hur de har kollat på metoder för att hantera bland annat snöröjningen.

Något Peter Eriksson verkar glömma är att de rödgröna satt vid makten och misskötte underhållet drastiskt men glömmer lika snabbt bort. Matematik har inte varit de rödgrönas starkaste kort.

Vare sig det är Banverket, Jernhusen eller Vänsterpartiet som äger stationshusen så gör det inte att dörrarna är öppna utan det är hur man har valt att se till hur det har avtalats och planerats. Har Banverket ingen personal som kan öppna dörren är det samma sak om det gäller någon annan part. Allt beror på vad man har kommit överens om.

Jag tror att vi behöver ha möjlighet att fler aktörer kan köra tåg i Sverige, det är inte bra med en aktör på transporter av vare sig passagerare eller gods. Att järnvägen ska ägas av staten och likaväl underhållas av densamma anser jag är självklart, både med egna resurser och genom upphandlingar.

Att flytta över Jernhusen, tidigare SJ Fastigheter AB till Banverket är inte rätt väg att gå. Det går att lösa att att stationerna är öppna, är rätt utrustade, uppvärmda o.s.v. när de behövs användas.

Det finns mycket att göra, men förändringar genom att flytta om och omorganisera hela tiden är inte lösningen.

Men en sak är säker, det behövs mer samarbete och även möjlighet för olika myndigheter till mer samverkan för att mildra de effekter som har skett den senaste tiden.