Marcus Grundén – Politik för den vanliga människan

Bredband är ett av de effektiva sätten att minska onödiga resor och är ett krav på att människor ska kunna arbeta hemmifrån.

Likaså hänvisas allt fler människor till olika tjänster på Internet där ett snabbt och stabilt bredband är ett krav. Ofta är dessa tjänster sådana som tillhandahålls av stat, landsting eller kommun eller där tillhörande bolag. Och man hänvisar det och proklamerar att dessa tjänster skall användas, exempelvis när vi deklarerar.

Tillgång till Internet är med andra ord ett krav i dagens samhälle, men tillgång till ett “riktigt” bredband är många få förunnat. Då ska man ofta bo i en lägenhet eller ett nybyggt bostadsområde där man har dragit in fiber. Annars hänvisas man oftast till ADSL eller mobilt bredband med varierande hastighet.

Oftast går det mycket snabbare att hämta ner information än att sända vilket sätter stopp för att arbeta hemifrån för datakommunikationen inte kan ske på de snabba premisser krävs.

Det som behövs byggas ut är ett bredband till alla som håller minst en standard på 100 mbit/s upp och ner. Detta för att man ska få tillgång till de tjänster som levereras och det ska finnas möjlighet att bo på flera ställen än i storstadsregionerna för att få tillgång till denna hastighet. Och där gör det inte oftast samma nytta då man kan åka med kollektivtrafiken och man gör inte samma miljövinst.

Det finns flera tekniker för att komma fram till detta och jag tror bland annat att en av de effektivare lösningarna är ändå en fast förbindelse för att klara av hastighetskraven om inte man lägger ner mer energi för att se till att de mobila näten fungerar och klarar av dessa hastigheter.

Vi har kopparledningar för vår telefon till många hushåll i vårt land. Kanske dags att byta ut dessa mot fiberanslutningar? Anslutning till telefoni, bredband, tv med mera kan göras via denna teknik och man får nya mönster att hantera. Man kan ha videomöten istället för att behöva transportera sig längre sträckor, man kan få mer tid med sin familj genom detta.

Ofta när jag är ute och reser ser jag att man gräver här och där, och ofta kan det vara betydande sträckor man gräver. Varför ser man inte till att lägga ner exempelvis tomrör som kopplas samman i ett nät så att man kan lägga framtida kablar där i?

Troligen beror det på att det inte finns en samordning. En samordning behövs när det grävs och projekteras runt om i vårt land och det skulle vara ett krav att gräver man exempelvis ner en elledning så ska man lägga ner tomrör som kan användas för framtida projekt, något som kan administreras och ägas av ett statligt verk.

Infrastrukturen för våra digitala kommunikationer är lika värdefulla och betydelsefulla som våra vägar. Då borde det rimligtvis ägas och administreras av ett statligt verk! Likaså lyfter jag frågan om vi inte ska se över en samordning av de projekt som sker runt om i vårt land, både hos privata och statliga där man gräver och lägger ner olika kablar eller annat medium att se till att framtidssäkra det genom att se till att möjligheten för ny kommunikation i nya kablar som kan läggas ner utan man behöver gräva på nytt.

Genom detta kan man få ett hållbart samhälle där vi ser till att alla har möjlighet att få tillgång till bland annat Internet på samma villkor som alla andra och få en rimlig chans att kunna kommunicera och vara uppkopplade!