Marcus Grundén – Politik för den vanliga människan

Man kan idag läsa följande på Sydsvenskan webbsida om LAS. Avtal in, las ut samt Renovering med förhinder.

LAS, Lagen om anställningsskydd är en gammal kvarleva då arbetsmarknaden såg annorlunda ut och infördes av Socialdemokraterna.

Sedan dess har de stora arbetsplatserna bytts mot mindre som behöver vara mer flexibla, kunna behålla den nyckelkompetens man har utan att riskera att företaget går under om man behöver säga upp en person som har en speciell kompetens.

En av frågorna som ställs är om det inte är bättre att lämna det till arbetsmarknadens parter att lösa detta istället för att ha en lag?

Svaret är tvådelat. Både jag och nej. Som jag ser på maktfaktorerna mellan företag och fack så har facken en mycket större maktfaktor mot de små och medelstora företagen där företagen inte kan mäta sig och har i praktiken inget att säga till om. Det man har som stridsåtgärder är lockout som innebär att man inte låter de som arbetar på företaget komma till företaget och därmed inte få lön. Det betyder även att företaget inte kan välja sina tjänster och inte får någon inkomst vilket inte fungerar i praktiken.

Det som jag tror behövs är en arbetsmarknad där den enskilda på arbetet tar större ansvar för sig själv och sin utbildning och ser till att frivilligt utbilda sig kontinuerligt, både för att göra sig attraktiv för sin arbetsgivare och på hela arbetsmarknaden.

Likaså måste det finnas ett klara spelregler mellan fack och arbetsgivare så att man kan bibehålla den kompetens och ha möjlighet att bygga upp ett företag som fungerar både i hög- samt lågkonjunktur.

Medarbetare ska få möjlighet att vidareutbilda sig och även ta ansvar för det själv, men man måste som anställd på ett företag vara intresserad av sitt jobb och vilja utveckla sig själv, annars kan det vara förödande för det mindre företaget vilket kan innebära skillnaden mellan överlevnad eller konkurs, för anställda är den dyraste kostnaden ett företag överlag har.

Jag tror att man ska åter igen ge arbetsmarknadens parter en möjlighet att se om de kan komma överens om ett hållbart avtal som kan sträcka sig mer än i 3 år utan kanske över flera decennium och blir det ett avtal som är rätt och rättvist som grundstomme kan man kanske väga att avveckla LAS.

Det är alltid bäst om det kan fungera på ett rätt sätt på arbetsmarknaden och mindre lagar och regler som styr. Fungerar det inte, då får man nog ta en ny vända med LAS för att se till att det överensstämmer med hus Sverige och den globala världen med handeln ser ut. Den har förändrats stort sedan LAS infördes något som det måste ta hänsyn till.

Eller vad tror du?