Marcus Grundén – Politik för den vanliga människan

Såg imorse innan jag skulle iväg på ett möte att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin skulle avgå, eller det förmodades vid den tidpunkten att han skulle avgå.

Nu när jag är tillbaka från mötet så stämde de farhågorna. Att vara politisk aktiv sätter sin press på människor och att bli en “offentlig” person är inte lätt. Gränserna mellan ens arbete och privatliv suddas lätt ut.

Likaså kraven på våra politiska företrädare. Vissa krav ska man kunna ha men inte alla. Alla är vi människor och det är mänskligt att fela.

Inte sagt att alla fel är acceptabla för en politisk företrädare, men sunt förnuft borde gälla här. Något som saknas av media och oss övriga titt som tätt. Att man ger sig på hur en politiker sköter sin yrkesroll är en sak och det måste man tåla så länge det inte är absurt. Men kopplingen privatliv kontra ens arbete som exempelvis politiker måste skiljas åt, om det man gör inte har en direkt koppling som påverkar ens politiska bana.

Men då ska det oftast vara något som man är dömd för eller verkligen omoraliskt. Men i slutändan, de politiker som är stålmän eller supermänniskor, de finns inte. Ingen är det, det är bara att acceptera.

När jag gav mig in i min roll och började engagera mig så talade jag om att jag kommer göra misstag och är mänsklig i min första insändare. Det är viktigt att komma ihåg det, jag precis som alla andra är människor, vi gör misstag och fel, det är mänskligt.

Jag tycker det är fel att media ger sig på andra inom familjen och utsätter de för offentligheten. De har inte valt vem som är ens förälder eller vad ens partner har valt att engagera sig i. Att ge sig på barn är fel, det handlar om moral, något som försvinner mer och mer ifrån vårt samhälle.

Det är något som vi alla måste ta tag i och börja återinföra!

Läs mer på: DN, Aftonbladet, SVD, SVD, Kent, Broman, Mina tre kronor, Tokmoderaten, Jenny, Katarina, Rasmus, Altenberg, Anstrell, Mina moderata karameller, Robsten, Holmqwist, Peter, Ulrika, Emil.