Hem > Folkpartiet Liberalerna, Min politik > Kommentar artikel i Kristianstadsbladet 2010-07-17

Kommentar artikel i Kristianstadsbladet 2010-07-17

Det sägs att årets valrörelse är den smutsigaste. Detta är min första där jag kandiderar.

Detta visas genom ett anonymt e-post meddelande som har blivit en artikel. Orsaken är inget jag spekulerar i. Men jag finner det mycket märkligt att ett anonymt meddelande kan få denna uppmärksamhet särskilt då det rör sig om påhopp. Ska man göra påhopp på en person ska man ha moralen och civilkuraget att uppge sitt namn.

Jag tycker personligen att vad jag har blivit opererad för inte är av så stort samhällsintresse, men jag opererade bort en Perianalabcess. Läkeprocessen består i att jag lämnas med ett stort djupt sår som ska självdräneras och läka sakta samman.

Att sitta stilla långa stunder gör mycket ont och såret riskerar att läka utifrån och in vilken innebär troligen ett nytt ingrepp och kan orsaka komplikationer. Enligt rekommendationer från läkaren ska jag röra på mig mycket så att det läks i rätt takt. Vilket jag har gjort vilket även har förbättrat min hälsa.

Mitt arbete består av ca 3 timmar i bil per dag samt en arbetsdag i en kontorsstol. Detta var inte lämpligt enligt den opererade läkaren och därför skulle jag inte återgå i mitt arbete förrän min sjukskrivning hade löpt ut, samt röra mig mycket. Ska jag inte följa det?

Samtal har skett med Försäkringskassan där de endast bedömer min arbetsförmåga på mitt arbete och inte vad jag gör på min fritid, då det inte ligger i deras intresse.

Mitt engagemang i Folkpartiet är helt frivilligt på min fritid utan att jag får en enda krona för det.

Jag får ersättning från mitt arbete enligt kollektivavtalet.

Orsaken jag gav mig in i politiken är att jag vill förändra och förbättra vårt samhälle.  Jag lägger ner all energi och min fritid på kampanjande, både tillsammans med FP föreningar och genom att prata med människor och dela ut mitt eget material. Jag gör detta för jag tror på något. Om fler hade haft samma engagemang hade jag hoppat av glädje, för engagemanget behövs från alla håll!

Att vara ny och engagerad är inte lätt. Det politiska etablissemanget är som det alltid har varit och komma in med nya friska idéer och vilja något möts man ofta med motstånd. Varför ska man ha en förändring?

FP går ut med att man vill ta bort spärrarna och enbart kryssen räknas vilka som blir valda, något jag anser är bra. Men det kan ändra turordningen, helt plötsligt kan de som vill något, få större genomslagskraft än de som finns med för lång och trogen tjänst. Med detta system får man se att de som är politiskt engagerade även är av kött och blod.

Valrörelsen är smutsig, detta är varken det första eller sista påhoppet på mig.

Men jag tror på mina idéer och det som jag gör tillsammans med FP. Förändringar har alltid mötts av motstånd, men någon ska våga och jag tänker inte ge upp så lätt.

Och kom ihåg, jag skriver alltid under med mitt namn så man vet att jag vågar stå för mina åsikter.

Artikeln har felaktig information från Barbro Kärrstrand. Jag har under den tiden jag varit sjukskriven drivit personvalskampanj 2 gånger varav en var när jag behövde motion efter ett möte jag hade blivit kallad till av Jonas Fasth på Folkpartiet den 14:e juni. Med andra ord långt från det som Barbro Kärrstrand anger i artikeln. Likväl är det val till Landstingsfullmäktige trots det är Region Skåne.

  1. juli 17th, 2010 i 10:43 | #1

    Ajajaj.

  2. juli 17th, 2010 i 10:59 | #2

    Hej Marcus!

    Jag känner dig inte men känner med dig. Som patient vill man ha rätt att följa läkarnens råd för att optimera läkning. Det borde vara en självklarhet för alla att man hade den rätten, sin hälsa är ju ändå något av det viktigaste man har.

    Tyvärr har utvecklingen de senaste åren varit att samhället tagit sig rätten att misstro både patienternas och läkarnas bedömning av vad som är bäst för den sjukes hälsa, ffa när det gäller rätten att vara sjukskriven. Den som är sjukskriven idag riskerar, ffa om inte orsaken är uppenbar för den oinvigde, att bli mött med misstro eller tom förakt.

    Orsaken till denna utveckling antar jag ligga i att media på politikers uppdrag (redan på Perssons tid) odlat myten om att sjuka är fuskare, smitare och inbillningssjuka om inte motsatten kan bevisas. Som du själv verkar ha erfarit är denna misstro inte särskilt bekväm att mötas av när man är sjuk – och att fajtas mot samhällets misstro kan för vissa personer ytterligare förvärra hälsan (även om jag inte tror att det gäller i ditt fall).

    Jag tror att denna utveckling är väldigt farlig för folkhälsan på sikt och att det är viktigt att vi gör det vi kan för att vända den. Den som är sjuk behöver förståelse och stöd, det underlättar läkning och hjälper en att så fort som möjligt kunna komma tillbaka i arbete.

    Under Perssons tid sattes målet att halvera ohälsotalet och vägen dit gick genom att öka misstron mot sjuka och skärpa bedömningarna av rätten till sjukskrivning, en utveckling som tyvärr regeringen Reinfelt ytterligare accelererat med införandet av den sk rehabkedjan, (som dock inte innehåller minsta spår av rehabilitering.)

    Vi i Nätverket Resurs är partipolitiskt obundna och verkar för att respekten för den som drabbas av sjukdom ska återupprättas. I våra försök att kommunicer med allians regeringen har vi dock märkt att intresset för att verkligen lyssna på våra insikter saknas fullständigt. Jag hoppas att du med dina nyvunna insikter i hur det är att vara sjukskriven gör oss den äran att titta in till oss om hälsan så tillåter.

    Med bästa hälsningar,
    Jenny

  1. Inga trackbacks än.